Idag var jag till Teliabutiken i Luleå för att reklamera min mobil. Väl i butiken upptäckte jag att kvittot var hemma. Ett antal horn hann växa ut ur min panna samt gick igenom registret av svordomar inombords. Tjejen på Teliabutiken var jättetrevlig o försökte få fram kvittot åt mig men de kunde inte hjälpa mig då telefonen är beställd via Telias hemsida. Måsta själv ringa till Telia o be om en kopia av kvittot. Det räckte inte med fax då de som servar telefonerna kräver kvitto i orginal. Kan man ju förstå men det kändes ändå surt. Jaja, inte så mycket att göra åt det.

Alla som funderar på ny telefon - lyd ett gott råd - köp INTE en Nokia N73. Det har varit strul med telefonen hela vägen. Har haft den i 1½ år nu, första strulet kom redan efter några veckor. Tappar kontakten med SIM-kortet, hänger sig när man använder kameran, slår av sig själv (ja, med batteri kvar!) samt framförallt så tappar den mottagningen med nätet konstant. Här har man gått o köpt sig en telefon med alla funktioner man vill ha. 3,2 megapixels kamera, 3G mm mm för att ha med sig ALLT. Och vad händer? Fel fel o åter fel på mobilen. Förhoppningsvis så får de till problemen då jag i övrigt trivs med telefonen. Som "ersättare" har jag skaffat mig en Samsung M300. Har haft den i några timmar o den verkar fungera felfritt än så länge ;-) Enkel att hantera är den också. Är inget tekniskt geni direkt...

Oooops, nu går det visst åska. Bäst att dra ur dator, bredband o telefon så det inte går sönder

/Anna

KL. 5 morse vaknade jag av att min pappa ropade från nedre våningen - EN HÄST ÄR PÅ RYMMEN! Och mycket riktigt, Cecilias halvblodsvalack Hamilton var på FEL sida om staketet. Det är fortfarande ett mysterium var han tagit sig ut då staketet är helt runt hela hagen. Med lite kraftfoder i en hink (och en stilla bön att han inte skulle springa ut mot den större vägen) så fick jag fast honom. När han väl var fast gick han lungt o fint in genom grinden som att ingenting hade hänt. Passade på att släppa ut Myran o ge alla morgonhöet ( ett par timmar en vanligt, men jag var ju ändå vaken...) Hästarna klagade inte, de verkade bara uppskatta en tidig frukost. Den enda som såg trött ut var Bore som har fasta sovrutiner. Han tittade på mig som att - Vad gör du vaken så här tidigt?! Jag sover ju... (Han är en riktig sömntuta!)

Flippan är betäckt igen med Bore.

Anna

...eller kanske inte så nya egentligen, men de har inte blivit publicerade förrän nu. Alla bilder hittar du på min hemsida http://www.ideryd.se

Dels så finns det nya bilder på Bore från Stallets Dag på ridskolan. Gå in under Hästarna -> Bore -> Bilder på Bore

Sen finns det bilder på Curry, Zaffrans tikvalp som jag ska behålla. Gå in under Hundarna -> Curry -> Bilder på Curry

Det finns ett par nya bilder på Zaffran under hennes sida, Gå in under Hundarna -> Zaffran -> Bilder på Zaffran

Enjoy!

/Anna

Nu på morgonen så blev Flippan betäckt med Bore. Stod som ett ljus. Igår på kvällen så var det så nära som det kan vara utan att det blir betäckning. Då hon inte har så jättetydliga brunster i normala fall så var jag lite orolig att hon var ett sto med kort period då hon tar emot hingsten, men det hann inte gå över till i morse i alla fall... Ska testa imorgon igen. Normalt så betäcker Bore varannan dag men då Flippan har svaga brunster så får han betäcka varje morgon. Flippan är ultraljudad o allt var bra, såg aktiv o fin ut "inuti".

Anna

Så blev det då äntligen tid att klippa gräsmattan framför stallet. Ganska härligt att snygga till litegrann. Efter att ha jobbat extra "dygnet runt" på ett boende, och sedan hållit på med höskörden, så har den blivit rätt så eftersatt. Men nu är allt i sin ordning igen.

Belle Fleure ("Flippan", en ridponny imp. från Tyskland med fina tävlingsmeriter är på betäckning hos Bore) verkar snart vara villig att låta sig betäckas. Hon blir mer o mer trevlig mot Bore. Myran låter hälsa att hon kan ställa upp i stället för "Flippan" utifallatt... Myran har mer än tydliga brunster o är ganska "hot" på Bore. Och alla andra valacker o hingstar för den delen.

Med +23 i skuggan blir det ingen längre promenad med hundarna förrän sent på kvällen. Astrid o Siri vill helst av allt rulla ihop sig i sanden i hundgården o svalka av sig. Whippetgänget leker på som vanligt o tycker bara att livet är underbart när det är varmt. Speciellt Zaffran. Hon kan ligga o sola i timmar.

/Anna

Nu är årets skörd av torrhö inne i ladan. 4 fulla lass med självlastarvagnen o ladan är FULL. Det går att få in 5 lass men då buktar väggarna utåt ;-)

Armarna sitter fortfarande fast i kroppen men de har blivit minst 5 dm längre. Känns det som i alla fall. Benen är så där lagomt stumma efter ett antal varvs trampande i höet för att det ska packa ihop sig så att man får in allt.

Det är nog bara de som brukar hålla på med att skörda sitt eget hö som verkligen förstår känslan av att ha inne höet för vintern. Hela sommaren (fast det inte på långa vägar börjar bli dags att slå ut) så är det med halv ångest som man vaknar - NEJ! det regnar... Men när höet är i ladan så får det vara precis vilket väder det vill. Känslan som är då när man vaknar är - Jasså, det regnar. Det var ju trist. Men, jaja, höet är inne.

Nu är det bara rullarna som är kvar. Men de fixar en fårbonde åt oss under morgondagen.

/Anna

Idag hade vi avslutning på viltspårkursen. Göran Johansson har varit våran kursledare - och en bra sådan!

Vi som deltagit på kursen är:

Ida - Sky o Molly

Carita - Saga

Jag - Nellie o Vilja

Hasse - Yenna

Samt en labradorhane med matte (kommer inte ihåg namnet, förlåt!)

Om vi då tar det från början...

Jag o Nellie anmälde oss till en viltsårkurs genom Studiefrämjandet. Efter en evighetsväntan (kändes det som) blev platserna äntligen fyllda. Mamma o Vilja skulle också delta på kursen. Av olika anledningar blev det så att jag fick göra det praktiska med Vilja också.

Första gångerna gick Nellie som en stjärna -  och min tanke gick omedelbart mot ett mål - TRIPPELPRISET! som whippetklubben delar ut. De tankarna har dock grumlats en aning då Nellie av någon oförklarlig anledning börjat slarva. Ska göra ett försök med att leka igång henne före jag tar på selen då hon ser oengagerad ut vid spårstarten. Det är inte like henne, hon har gått under smeknamnet "raketen" på kursen.

Vilja har gått från klarhet till klarhet, har utvecklats hela tiden och det är jätteroligt att se. Första gångerna så var hon mycket mer intresserad av folket - OOOHH är ni här för min skull?! Trevligt att träffas! Efter spårträning med korta spår hemma och massor med beröm så insåg Vilja att det var spåra man skulle göra på träffarna (även om folket fortfarande är trevliga).

Det var allt för nu!

Anna